Jag är en ängel me glorian på sne..
Mina ögon tindrar och min uppgift är att le..
Men djävulshorn växer ut och en svans under mina vingar..
Elakt flin och sockersöt, lever i livets stora ringar..
Älska mej..Hata mej..
Ja bryr mej ej..
För jag behandlar dej så som du behandlar mig..
Hittade denna lilla dikt, tycker den e ganska värd att fundera över. Är det så vi är ,vi människor? I olika situationer, i olika relationer, När vill vill något som gynnar oss själva eller då vi är sårade , då vi gömmer oss bakom masker. För i slutändan sägs det ju att vi är alla egoister beroende på hur man ser det, ur vilka glasögon man tar på sig. Man kan ju också vara rädd att visa vem man är, eller kanske vet man inte vem man är. Tycker även att man som tonåring fungerar ibland på det viset. Nåja detta var kvällens fundering och nu säger jag , Sovsött!
Jag är alltid snäll mot troll. Mest för att jag är ute efter rårörd lingonsylt förstås, men så gillar jag lingonsylt också!
När trollmor har lagt de elva små trollen´så orkar hon inte längre le´då åker glorian på sne och det lönar sig inte at be och böna för mer!